'nånstans där uppe i himlen finns alla hjältar som lever kvar..'

Torsdagen blev en lång dag. En dag som jag alltid kommer minnas. Så många tårar, så många människor, så många kramar.


Steg upp efter 8 och gjorde mig klar. Fikade lite och började de komma lite folk. Efter 10 åkte vi iväg till storkyrkan. Än fast vi va där långt i förväg var vi inte först av alla. Vi tog plats på första bänken.
Begravningen var jättefin med all musik och fina ord. Det var över 300 personer i kyrkan och många av dem gick fram och lämnade rosor. Fotbollslaget hade blå och vita, precis som LIF:s färger. Det var så svårt att se alla gråta men ändå så fint. Så många bryr sig verkligen.


Minnesstuden var bra, stämmningen var lättare än i kyrkan och man fick lyssna till fina minnen. Allt blev mer positivt riktat. Vi fick även lyssna på Bo Diddely, Stigs favoritlåt, och flera fina tal.
Det var middag på Norräng sen, fick kött och potatis som var mycket gott. Kika på tv och så sen gick jag, Åsa, Lena och Sara upp till Nyströms. Åt mazarin och pratade, fick anstänga mig för att hålla min fokuserad. Dagen hade varit så lång och det gjorde ögonen grusiga och jag var riktigt trött. Vid nio gick vi tillbaka och jag gick isäng. Men istället för att somna direkt låg jag och älsk och pratade. Kändes som det var länge sen vi prata så mycket.
Än fast allt som har hänt känns det ändå som att vi kommit varandra ännu närmare.


Nu efteråt känns det skönt på något sätt, som en lättnad. Jag vet inte varför och jag vet att allt inte gjort än. Jordfästningen är kvar och efter det blir det otaliga besök på Berglunda.


Ska lägga upp en bild sen, måste få visa hur otroligt fint det var.


puss



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0